För 25 år sedan klev Jonas ”Pinnen” Andersson in på Alekurirens kontor för första gången. Då huserade redaktionen på våningen ovanför Älvbrinkens konditori i Älvängen – i den byggnad vid resecentrum som idag kanske är mer känd som ”La Plaza huset”.
Jonas hade blivit ”headhuntad” av tidningens chefredaktör Per-Anders Klöversjö och trots sin då ringa ålder, 25 år, hade ”Pinnen” redan samlat på sig erfarenhet från branschen.
– Jag har alltid haft ett genuint intresse för det här yrket, det kom redan som barn. Som liten satt jag hemma på kammaren och skrev egna tabeller samt sportreferat. Jag har alltid haft en passion för det, berättar Jonas Andersson.
Som 15-åring fick han möjligheten att praktisera på Ale Tidning, Alekurirens föregångare, och praktiken ledde sedermera till fortsatta frilansuppdrag åt tidningen.
– När jag sedan gick på gymnasiet så var det väl inte helt självklart att jag skulle fortsätta på samma bana. Jag testade en del andra yrken under några år, men när Per-Anders frågade mig om jag ville börja jobba på Alekuriren så kändes det jätteroligt. Sedan dess har jag haft det som mitt yrke på heltid.
Som om det inte vore nog med att 25-årsjubilera, så har han i somras även fyllt 50 år. Det innebär ett halvt liv som lokalreporter på samma arbetsplats.
Även om tidningen idag är betydligt tjockare och den på många sätt har blivit smidigare att producera – så är grundtanken densamma. Hyperlokal journalistik, som delas ut gratis till alla hushåll.
Är det lika kul fortfarande?
– Ja, absolut. Jag har roligt på jobbet varje dag. Mitt jobb är lite grann som en hobby för mig, det kan nästan vara svårt att skilja på det när jag åker ut på reportage. Det är just mötet med människor som jag tycker är det absolut roligaste med jobbet. Det är en ynnest att få jobba på lokaltidningen!, säger Jonas.
En fråga som måste ställas… varför kallas du ”Pinnen”?
– Det kommer från ungdomen. Då tyckte min far att jag var lite velig ibland och då blev det ”velepinnen”. På den tiden spelade jag även fotboll i Ahlafors och i laget var vi två Jonas Andersson. För att hålla isär oss så fick jag smeknamnet ”Pinnen” och min namne blev kallad ”Isblå”.
Föreningslivet är något som ”Pinnen” varit aktiv inom genom hela livet. Han intresseras av sport i allmänhet, fotboll i synnerhet och lägger vid sidan av arbetet mycket tid på att engagera sig i Skepplanda BTK.
Med tanke på ditt sportintresse, har du någon gång funderat på att byta jobb eller skriva för en annan tidning?
– Det ärliga och uppriktiga svaret är nej. Varje dag känner jag att jag vill åka till redaktionen och göra mitt bästa. Så har jag känt i 25 år och så hoppas jag att jag kommer känna under många år framöver.
När han får frågan om vilket reportage som han håller som mest minnesvärt tystnar han. Det verkar ta sin lilla tid att sortera bland 25 år av dagliga möten och intervjuobjekt.
– Jag har lite dåligt minne… och jag brukar mest leva i nuet eller i framtiden, säger han och tar sats:
– Men självklart har jag gjort väldigt mycket roligt och träffat många intressanta personligheter. Allt från ministrar till professionella musiker, men jag tror inte jag kan plocka ut något enskilt. Det är mer helheten av det som jag har fått göra som jag kommer att tänka på.
Om vi blickar framåt då, vem hade du helst intervjuat?
– Jag har en stor passion för fotboll och mitt hjärta klappar väldigt hårt för Crystal Palace, så det vore väl att intervjua deras tränare Roy Hodgson. Eftersom min engelska är bristfällig så är det ju tur att han kan tala svenska.
Vad hoppas du att du gör om 15 år?
– Jag hoppas att jag har hälsan i behåll och att jag kan fortsätta spela paddel några dagar i veckan, så som jag har glädjen att kunna göra nu. Sedan hoppas jag naturligtvis att jag på något sätt kan fortsätta vara aktiv med pennan, även om jag uppnått pensionsåldern.
Nu kan du även lyssna på en längre intervju med Jonas ”Pinnen” Andersson. Du hittar avsnittet i någon av spelarna nedan.
Trevlig lyssning!
