Lokaltidningen träffar Cerry Holmgren hemma i huset i Ekeberg dit han flyttade med familjen från Älvängen för ett antal år sedan. Rötterna finns dock i Nol och Alafors. Intresset för idrott föddes redan i unga år.
– När jag var liten spelade vi fotboll på det som man i folkmun kallade Blyvallen intill Tudors batterifabrik. Nol IK hade ingen organiserad verksamhet för knatte- och puttelag och därför blev det istället Ahlafors IF för min del, berättar Cerry.
Ryggproblem i tidiga tonåren satte dock stopp för den aktiva karriären. En förtvivlad Cerry Holmgren var bedrövad och allt kändes nattsvart.
– Jag ville inte ens gå till skolan. En dag kom Lars-Arne ”Tjappe” Hellqvist och Kjell Lundgren hem och tyckte att jag skulle ta hand om killarna i Ahlafors IF som var födda 1958. Det blev vändningen och utgjorde startskottet på en lång karriär som ledare.
– Föreningslivet är fantastiskt på det sättet. Det finns en plats för alla! Eftersom jag såg upp till gubbarna i A-laget började jag bära trunkarna i samband med deras matcher. 1968 fick jag mitt första pris i Ahlafors IF där det stod ”För gott arbete”. Jag kommer ihåg det ögonblicket, det var enormt stort.
Efter att ha tjänstgjort som lagledare och massör i Ahlafors IF:s seniorlag under en följd av år hörde Ale-Surte SK av sig.
– Jag hade ju varit på Jennylund en del och sett på matcherna. På den tiden var Ale-Surte storlaget nummer ett i kommunen. Som ledare i Ale-Surte fick jag uppleva fyra SM-slutspel. Höjdpunkten var i början på 80-talet när vi spelade semifinal mot Boltic, minns Cerry.
Sedan blev det handboll?
– Ja, och det kom sig för att jag hade en jobbarkompis på Volvo vars son spelade i HP Warta. De hade ingen massör och han frågade om inte jag kunde tänka mig att hjälpa till. Jag träffade tränaren Ingvar Lundberg och det kändes rätt. Även Roger ”Ragge” Carlsson, som tränat laget innan och då var förbundskapten, fanns med på mötet.
– Tiden i Warta var jättekul! Vi spelade SM-final mot Redbergslid säsongen 1985/86.
I samma veva blev Cerry Holmgren handplockad till det svenska handbollslandslaget. Ett handslag mellan ”Ragge” Carlsson och Cerry var allt som behövdes – sedan var saken klar.
– Men jag har aldrig haft något kontrakt eller avtal på det viset.
Det första stora mästerskapet som Cerry fick uppleva med blågult var VM i Schweiz 1986 där Sverige slutade fyra. 1988 var det dags för OS i Seoul.
– Det var naturligtvis en enorm upplevelse, inte minst att få vara i OS-byn och träffa alla andra deltagare både från Sverige och andra länder. Jag vet att jag hälsade på Carl Lewis.
Fler mästerskap följde och karriärens höjdpunkt för Cerry Holmgren inföll 1990 när landslaget knep sitt första VM-guld i historien.
– Av allt roligt man har upplevt så är det finalmatchen 1990 mot Sovjet som ploppar upp. Det utgjorde början på en lång framgångssaga för svensk handboll. Vi vann med Bengt ”Bengan” Johansson vid rodret, men utan den grund som ”Ragge” hade lagt så vore det inte möjligt, förklarar Cerry.
Cerry Holmgren fick sedan lägga två OS-silver, två VM-brons och ett EM-guld till samlingen innan han tackade för sig 1996.
– Sommarspelen 1996 i Atlanta blev mitt sista stora mästerskap.
Efter att ha slutat i handbollslandslaget återupptog Cerry Holmgren sitt engagemang inom fotbollen. Han var bland annat med i IK Oddevold och Ljungskile SK, var med som tränare när Lödöse Nygård IK startade sitt gemensamma damlag. Det finns dock ett annat uppdrag han minns med stolthet.
– Det var i slutet av 90-talet när vi vann division 6 med Hedekas. Jag lyckades få Magnus Wislander, som även var duktig i fotboll, att spela ett par matcher för oss. Vilken uppståndelse det blev. Hela mediakåren var där, skrattar Cerry.
På senare år har bollsporten fått stå åt sidan och istället har Cerry Holmgren varit involverad inom motorsporten. Fram till i år satt han med i Lilla Edet MCK:s styrelse.
– Det var Glenn Svensson från Älvängen som väckte intresset för motorsport hos mig. Glenn kom till mitt kontor som jag hade i Nol och frågade om jag visste vem Eddie Karlsson var och om jag kunde tänka mig att hjälpa honom med sponsorer, personlig träning och liknande. Så blev det! Eddie och jag har fortfarande kontakt. Det är en fantastiskt fin kille och en otroligt duktig idrottsman.
Nu har Cerry Holmgren börjat skriva ner sina minnen och anekdoter från en lång och framgångsrik idrottskarriär – 55 år inom idrottens tjänst. Tankar finns på att ge ut en bok eller åtminstone ett tjockare häfte med text och bilder.
– Vi får se var det landar, men det finns mycket roligt att berätta.
Har du pensionerat dig helt från idrotten eller kan du tänka dig något nytt uppdrag?
– Det beror helt och hållet på vad det är och om utmaningen känns rätt. Just nu är jag tillfreds med situationen som den är. Min fru Gunborg och jag njuter av livet och försöker tillbringa så mycket tid vi kan med barnbarnet Stella.
Se tv-inslaget nedan:
